Tror jag skrev om det häromdagen. Våndan av att vara pendlare, konsult och mamma i juletid. Att hinna vara överallt. I torsdags var det en sån dag. Loppans skola bjöd in till julpysselfest. Öppet hus från klockan fyra. Varken jag eller maken skulle hinna till fyra. Loppan fick vara på fritidsklubben till fem och sen skulle jag komma så fort jag bara kunde. Var det tänkt.
Men vid halv tre ringde hon mig och frågade om hon kunde följa med en kompis hem och sen kunde de gå tillsammans tillbaks till skolan. Och så skulle vi träffas där.
Alldeles perfekt, tänkte jag och kolla tågtider och räknade ut hur vilket tåg jag skulle sikta in mig på.
Men vad tror ni hände? Precis när jag skulle stänga ner datorn hängde den sig och jag ringde helpdesk. Som tog en evighet att reda upp vad som var fel med datorn.
Men till sist kom jag iväg. Något senare än beräknat. Och precis när jag skulle kliva på tåget ringde Loppan och frågade vart jag blev av. För hon var fikasugen och pysselsugen och det kostade pengar. Och det hade hon så klart inte med sig...
Snabbt som sjutton fick jag tänka till och be Loppan leta upp nån kompis mamma och lämna över luren till henne. Kompisens mamma lovade betala för Loppans pyssel och fika tills jag dök upp.
Perfekt. Men när jag väl kom fram, var festen nästan slut och jag var själv fikasugen. Och naturligtvis hade jag inga kontanter i plånboken! Vem har kontanter i plånboken nu för tiden..? Men swischa gick ju! Om inte mitt swischkonto valt att strula just då... Ville inte be kompisens mamma att lösa ut även mig. Så jag fick ringa maken, som precis placerat sig till julbords med sina kollegor. På distans fick han swischa så hustrun kunde fika, i sista stund innan julfesten var slut...
Ja jisses.
Nåt pyssel hanns det inte med för min del, det här året...
Men fikabrödet var gott. Och Loppan var nöjd. Nästa år hoppas jag komma i bättre tid... Och med kontanter i plånboken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar