I fredags var det som sagt skolavslutning. Och studentfirande. Vi börjar kolla på bilderna från skolavslutningen.
Fin ska man vara. Och varför man inte kan ha samma klänning på skolavslutningen på förmiddagen som på studentfesten på kvällen, kommer ni nog snart förstå när ni bläddrat vidare i bilderna.
Oj vad fem års skillnad i ålder plötsligt blivit väääääldigt stor skillnad i längd....
Den obligatoriska "öppnadörrenmotsommarlovet"-bilden av barnen.
Varje år hoppar mammahjärtat till i bröstet på mig när jag ser dem stå där i dörröppningen. Oj vad det blir tydligt att åren går fort och barnen blir stora...
Väl framme på skolan följde jag med den blivande treklassaren. Den blivande åttondeklassaren gick gärna själv till sin avslutning.
I tvåans klassrum såg det ut så här.
Tårtkalas deluxe! Förstår ni nu varför jag inte vågade chansa att klänningen skulle hålla sig ren efter ett sånt här tårtfrossande?
Nu visade det sig dock vara en helt obefogad rädsla, för den vita klänningen klarade sig mirakulöst nog strålande och Loppan gick ut i sommarlov utan vare sig jordgubbs- eller chokladfläckar. Men hon var nog rätt glad över att jag var rädd för fläckar, för vem säger väl nej till två klänningar...!
Efter tårtfrossandet var det musikavslutning. Och Den blomstertid nu kommer, höll jag på att skriva, men det var många år sen den - tyvärr - förbjöds på våra skolavslutningar. Och till min - och många andra föräldrars förvåning - verkade Idas Sommarvisa också har strukits från skolavslutningsrepetoaren. Kändes konstigt, mycket konstigt, för en konservativ traditionalist som jag....
Nåja, sommarlov blev det ändå och stolt mamma var jag när sonen räckte över det här kuvertet..
SOMMARLOOOOOOV!
Asch, bara för att jag inte fick varken höra eller sjunga den på skolan så kommer den här:
När vi ändå är inne på avslutningssånger så gick jag även miste om studentsången. Trafikstockningar gjorde att vi kom aningens försent till fina kusin As studentutsläpp, så jag vet faktiskt inte om det sjöngs någon Sjung om studentens...
Men vi kom fram till slut och vi kunde deltaga i firandet.
Och Loppan kunde lämna över det fina plakatet hon gjort.
Och sen fortsatte firandet hemma i kusinernas trädgård. Och ser ni vilken tur vi hade med vädret? Stundtals lite småblåsigt, men får man sol och uppehållsväder kan man inte klaga.
Mor son son. Blått och beige.
Och far och son. Var det en tillfällighet månne att vi var klädsynkade...?
Men apropå hoppande mammahjärtan... Han till vänster i bild. Iklädd kostym för första gången i sitt liv. Åhhh.... finaste..
Och så slutade vi dagen precis som vi börjat den.
Med en massa tårtor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar